Vilken underbar lördag

I lördags hade vi avslutningsdag för Campvärdarna och som sig börs började vi med en djur runda i parken.

Mina underbara (fullt normala) kollegor

Vi började med Elefantridning, Bua bar snällt runt på oss en efter en. Nån sa att det kändes "instabilt" när man red och det håller jag definitivt med om. När man sen skulle av så la man upp fötterna på huvudet på henne och hon lutade sig framåt och ner gled man som på en rutschkana.

Tack Bua och Andreas

Efter ridningen bar det av ner mot Sydamerikanska hägnet och tillsammans med en djurvårdare och en stor spann mat satte vi oss på berget. Kapybarorna (vattensvin) närmade sig snabbt och ville ha något att äta. Jag har länge velat träffa Kapybarorna eftersom de ser ut som jätte stora Marsvin. Deras päls känns som borst på en sopborste men det fanns några väldigt keliga individer som fick massor av uppmärksamhet. Vi blev tillsagda att passa oss lite när man klappar dem för de lägger sig ner på sidan efter ett tag och vill bli klappade på magen, fulvuxna väger de ca. 60kg och det vill man inte ha rakt på sig.

Ingen tvekan om att han njöt av att bli klappad.

Sedan fick vi träffa en till väldigt kelig individ i det hägnet, Låglandstapir hanen.

Klappa, klappa, klappa :-)

Precis innan vi skulle gå därifrån undrade de om vi ville träffa Berguven Pontus, vilket vi givetvis ville och hålla honom fick vi också.

På den här bilden ser jag ganska så bekväm ut men på det första ser man väldigt tydligt på mitt kroppsspråk att jag har väldigt mycket respekt (lite nervös) för Pontus.

Det sista vi gjorde i parken var att hälsa på delfinerna, vilket jag har gjort en gång innan men då kände vi oss ganska mycket ivägen. Nu var det helt annorlunda och delfintränaren Stina var jätte trevlig. Delfinerna känndes precis som jag kom ihåg, som blöta gummistövlar, men det är häftigt att vara så nära dem.

Dagen avslutades med bad på Vildmarkshotellets spaavdelning och sen blev det buffé och vin. Det var en helt underbar dag och jag började sakna Kolmården så fort jag steg på bussen för att åka hem.

Nu är jag säker på att jag har hittat det jag har väldigt mycket talang för och jag vet vad jag vill bli när jag blir stor; "professionell djurklappare" det är väll ett yrke!? Jag kan ärligt säga att jag har omfattande kunskaper och erfarenhet inom området och jag älskar det.
Det är bara att fråga min kollegor som tyckte att jag såg ut som ett barn i en godisbutik så fort vi kom i närheten av djur :-)