Första Kolmårdenpasset gjort!

Mitt första jobbpass på Kolmården började i Torsdags, jag jobbade med en helt ny tjej och jag var rejält nervs innan jag träffade henne. När man jobbar som vi gör är man väldigt beroende av att man har en kollega som man fungerar bra med och som jobbar hårt. Direkt när jag träffade henne så visste jag att vi skulle fungera bra ihop. Hur? Magkänsla.

Vi fick en lite skakig start i och med att restaurangen där vi hämtar mat inte hade den maten vi behövde, det tog sin lilla tid och många samtal men sen fick vi tag i det vi skulle ha. Vår chef var med de första timmarna på första Campen för att hjälpa till, det är svårt att göra två personers jobb och samtidigt lära ut, så genom att han var med gjorde jag min halva och kunde ta tid att visa så mycket som möjligt samtidigt.

Eftersom vi skulle jobba dagen efter tillsammans också så kunde vi tillbringa våra lediga timmar i parken, vi han med berg-och dalbanan samt delfinföreställningen. Fredagens camp flöt på bra, förutom att strömen gick på hela campen. Att det går en säkring ibland är ingen nyhet men att hela campen saknar ström var något nytt, men men nu har jag fått lära mig vart huvudströmbrytaren sitter.

Johan kom och hälsade på mig på lördagen och jag hade dåligt samvete eftersom han fick följa med och vänta medans jag duschade. Insåg sedan att han inte tyckte att det var speciellt jobbigt då jag dushar på delfinariet och delfinerna lekte utanför fönstret :-)

Det blev en ny runda i berg- och dalbanan, lite mat och en snabb runda i parken. Vi träffade på en kvinna som jobbar i restaurangen där vi hämtar mat till campen och hon hjälpte oss i torsdags när vi inte hittade mat. Hon var där med sina söner som tydligen hade fått göra allt som fanns att göra i parken förutom att se lejonen från lejonkulan. Eftersom jag hade vår Jeep och Johan och jag inte hade några direkta planer för den sista timmen innan jag skulle jobba igen ringde jag och fråga om jag fick ta med mig folk till lejonkulan. Eftersom det är mitt tredje år på Komården vet djurvårdarna vem jag är och eftersom de vet att jag kan vilka regler som gäller så gick det bra. Det var roligt för mig också att få titta på lejonen när de spanar in oss, de stod precis vid gallret så de var bara en meter från oss. När vi guidar på kvällarna så har vi oftast med oss över 30 gäster och då pratar man om lejonen och håller koll så att ingen kommer nära gallret men nu fanns det mer tillfälle själv att titta på dem ordentligt själv.

Lördagens camp flöt på utan några konstigheter, nu var den en annan kollega som också är från Skåne som jag jobba med. Vi i gruppen så fanns det en familj med en liten autistisk pojke, han bet/tugga lite på mig när vi var inne i stallet, jag fick sedan veta att detta var något som han bara gjorde på folk som han tycker väldigt mycket om, sånt gör en rörd. Pappan i familjen var väldigt trevlig men han härmade min skånska hela tiden, det är fruktansvärt irriterande när man hör ett eko av någon som härmas och jag tycker att det är väldigt oförskämt. Jag hade förväntat mig att föräldrar som har barn med handikapp borde visa mer tolerans än andra, men tydligen inte, kanske är det något konstigt sätt att hantera att ens barn har ett handikapp genom att peka ut andras olikheter, eller nått.

På söndags förmiddagen var det så dax att åka hem igen efter tre camper. När jag hoppade på bussen frågade chauffören om jag jobbade i parken, jag svarade snällt och han hörde att jag inte är från Östergötland. Jag svarar snällt att jag är från Skåne, han säger att det knappt låter som svenska. VAFAN!!!! skämtar du med mig vill jag egentligen skrika, att av dömma att mannens utseende och brytning är han inte ens född i Sverige. Jag är nästan löjligt ur-svensk men pga min dialekt får man tydligen säga vad man vill. Först pappan (som hade en ganska grov dialekt själv) och sen den utländska busschauffören, vad är det egentligen som gör att alla tycker att man får ge sig på skåningar hur som helst? Ibland blir man bara trött, men jag sa ingenting som vanligt utan log artigt och gick och satte mig i bussen.